igår fick min familj i chile för första gången på en och en halv vecka äntligen tillbaka elen min b mamma tog sig till en supermarket för att kunna låna en dator och prata med mig vi pratade i fem minuter med webb kamera sen sprang hon ut webb kameran var fortfarande på jag såg hur väggarna rörde sig som i vågor kameran skakade sladdarna som hängde längs väggarna svingades fram och tillbaka det var efterskalv sen släktes elen igen jag såg i min mammas ögon hur rädd hon var jag såg på henne hur utmattad och trött hon var jag blir så arg för jag är så maktlös! om NI andra bara kunde förstå och ni bara fick se med egna ögon skulle ni sluta blunda då och hjälpa till?visst jag kan inte rädda alla men vad fan jag kanske kan hjälp någon då tycker jag man ska vara glad bara man kan göra nått för någon annan jag har själv blundat och inte velat se och tyckt att det var ett enda tjat om pengar dit pengar hit men nu förstår jag verkligen vad välgörenhet är och hur VIKTIGT det är! jag satt och tittade på min sida insamlingssida idag jag har haft över 1600 besök tänk om varje person som läst och tittat på min sida hade bidragit med 20kr var förtå hur mycket pengar det hade blivit förtå hur stor skillnad det hade gjort jag blir bara irriterad när jag tänker så så det ska jag försöka låta bli men ingen kan förstå hur frustrerande det är... idag fick jag veta att ännu ett KRAFTIGT eftersklav inträffat i chile det nådde 6,6 på richerskalan jordskalvet i turkiet nådde 6,2 .... jag kan nu inte få tag på min mamma ännu en gång detta tär såååå på att från dag till dag gå och oroa sig vad som händer där borta jag har fått in bidrag och ¨på den korta tid jag slititigt med denna insamling har jag lyckats bra men det känns ändå som jag snubblar på mållinjen hela tiden det jag inte har på min sida är TIDEN jag måste göra nått drastiskt och jag måste göra det nu men vad?????